Lidande och fantasi

Uppgiften vi vill ge är att skriva en kort text där ni reflekterar kring er egen syn på fantasi och lidande, gärna genom att ta spjärn mot er upplevelse av hur det ser ut i vår samtid.

Jag har brottats med att förstå den här frågan så jag gjorde något som Jenny brukar göra, nämligen leta upp synonymer och motsatsord.

Lidande: plåga, smärta, elände. Motsatsord: njutning, glädje.

Fantasi: inbillningsförmåga, uppfinningsförmåga, kreativitet. Motsatsord: verklighet.

Kan lidande bidra till mer kreativitet?

Det tror jag absolut. Och framförallt så tror jag att ju mindre vi har, desto mer kreativa blir vi. Det verkar som att när vi begränsas så väcks vår kreativitet till liv, då får vi använda oss av det vi har och göra det bästa av det. Jag tycker om hur J.K Rowling formulerar det här i sitt tal, när hon beskriver hur hennes kris liksom skalade av allting tills bara det essentiella fanns kvar. Jag tror att när vi har för mycket av saker och ting - materiella saker, pengar, framgång osv, då är det också så lätt att gå vilse i distraktionerna. Det finns ju så mycket att välja mellan! När vi inte har tillgång till det där, då kanske det blir tydligare vem vi egentligen är och vad vi egentligen vill göra.

Och lidande. Lidande tror jag definitivt kan bidra till vår kreativitet, för lidande tar oss inåt. Djupare in i oss själva. Det öppnar upp kammare och vrår vi inte visste fanns, det tillför en djupare dimension. När vi upplever lidande så ökar på något sätt vår förståelse för livet, vilket kan uttryckas genom kreativitet. Den plågade konstnärssjälen är ju en känd arketyp, den vars verk får syre av lidande.

Jag vill avsluta med att dela en låt av en av mina favorit-plågade-konstnärssjälar, Winnerbäck. Kanske finner ni också njutning i hans melankoliska stämma så som jag.

https://www.youtube.com/watch?v=GejznYl3Rns