Mitt kreativa uttryck

De tillfällen då jag har känt mig som mest kreativ är när jag har skrivit mina egna låtar. Jag lägger märke till en viss tvekan när jag skriver detta, då det är något som alltid har skett lite i det dolda. Jag har nästan aldrig delat mina låtar för någon annan och jag har inte heller känt ett behov av det. Det har bara varit ett sätt för mig att uttrycka olika teman, känslor och tankar under olika perioder av mitt liv. Nästan en slags meditation. En stund med mig själv och min själ. Jag tror t.o.m. att om jag skulle dela det med någon så skulle det ta bort lite av charmen, för då skulle det plötsligt kastas ut i en värld av dömanden och värderingar. Även om jag skulle få positiv feedback så känns det som något jag vill behålla för mig själv, iaf just nu. Kanske att jag någon gång får feeling för att dela det, men just nu är jag inte där.

Känslan när inspirationen kommer, det kan vara i form av en textrad, en melodi eller en specifik ackordföljd, den är nästan lite magisk. Man vill liksom följa den, utforska den, se vart den leder nånstans. Jag läste en gång att kreativa idéer är som egna små levande varelser som existerar någonstans i en annan dimension. De är liksom inte våra, utan de svävar runt i etern och väntar på att någon ska fiska ner dem. Så känns det ibland när jag skriver. Som att sången redan är skriven och min uppgift är inte att komma på den, utan snarare att minnas den och lägga bitarna på plats.

Detta är inte alltid lätt och ofta drabbas jag av den klassiska skrivar-blockeringen. Det kan vara så otroligt frustrerande när man t.ex. har skrivit den första versen och kanske t.o.m. refrängen och allt har flödat, men sen kommer man till andra versen och plötsligt blir det totalt stopp. Det går inte. Plötsligt blir allting framtvingat, det känns liksom inte naturligt. Då är det skönt att jag bara skriver för mig själv och inte för någon annan, men samtidigt så har det lett till massor av ofärdiga verk som nu ligger där och svävar i etern och väntar på att jag ska avsluta dem. Vissa låtar har jag därför skrivit på under flera år. Jag har släppt dem och sen återkommit till dem en tid senare och då har de sista raderna fallit på plats.

Det är också kul att se hur låtarna speglar de perioder jag har befunnit mig i i livet. När jag började skriva för några år sen var det i början av min spirituella resa så många låtar handlade om de insikter jag hade då. Om mänskligheten, kärlek och hur vi alla är ett.

Längre fram när min kontakt med naturen fördjupades så blev det istället min musa, Moder Jord. Min senaste låt var på svenska och handlar om att inte passa in i staden.

Även om jag kan se att låtarna förändras i takt med att jag förändras så verkar det finnas en oföränderlig kärna där som är källan till min inspiration. Min kärna. Själen, som jag tycker om att se den som.

Om jag skulle sammanfatta de uttryck som min själ hela tiden återkommer till så är det:

• autenticitet

• sårbarhet

• vara sann mot sig själv

• följa sitt hjärta / intuition

Nu var det faktiskt längesen jag skrev. En del av mig undrar om det är för att jag inte har varit i kontakt med mig själv på sistone, på samma sätt som tidigare. En annan del vet att allt sker precis som det ska och jag litar på att inspirationen kommer när det är tid för den att komma. Jag vill aldrig pressa fram nånting. Jag skriver ju för mig! Men med det sagt så längtar jag tills inspirationen slår till nästa gång. Det ska bli spännande att se vilket uttryck som kommer vilja förmedlas då.