Personlighet

Vad är en personlighet? Varför är vi som vi är? Föds vi som tomma blad som fylls på under livets gång eller föds vi med någon orubblig kärna?

Jag har inga svar, och om något så tror jag att den här veckan har lämnat mig mer förvirrad än tidigare.

Det är svårt att skriva om detta, för jag vet inte vilken tråd jag ska börja i. Det hela känns så stort och spretigt. Komplext.

Jag tror att det är många olika faktorer som spelar in. Arv och miljö som man brukar säga. Men även den själsliga aspekten, som vår själs essens och varför vi valde att komma hit. Allt detta och mer tror jag mixas samman och blir till det oförklarliga mysteriet vi kallar personlighet.

Jag tror också att vi hela tiden är i samspel med varandra och att vi blir till i mötet med andra människor. Vissa människor kan uppfatta mig som väldigt självsäker och utåtriktad. Andra kan uppleva mig som blyg och tillbakadragen. Så vad är sant? Både och, såklart. Olika situationer tar fram olika sidor av mig.

Därför är det svårt att definiera begreppet personlighet. För vi är kluriga och flerdimensionella. Vi är vandrande motsägelser. Flytande, konstant föränderliga och samtidigt med någon slags kärna.

Som jag ser det så är det ett väldigt "maskulint" approach som styr idag, dvs det vetenskapliga perspektivet, även när det kommer till att förstå människan. Vi vill studera, analysera, kategorisera och sätta namn på saker. Det är mycket fokus på den externa verkligheten och inte så mycket på den inre.

Jag tror att om vi verkligen vill fördjupa vår förståelse för människan så behöver vi ett mer "feminint" approach. Vad jag menar med det är ett mer upplevelsebaserat inifrån-approach. Vi behöver gå inåt, släppa taget, öppna upp oss för det mysteriet som det faktiskt är att vara människa.

Då tror jag att vi skulle nå en djupare förståelse för människan och dess komplexitet.