Att vara vuxen

Vad innebär det att vara vuxen? När är man vuxen? Vad är utveckling? Finns det olika utvecklingsstadier?

Dessa frågor fångade mig denna veckan, då de är extra aktuella för mig just nu.

Jag tänker mycket på det där med att vara vuxen. Jag är 27 år nu och har för första gången i mitt liv blivit sambo sen ca ett år tillbaka. Ett stort steg för mig som tidigare varit väldigt rädd för att binda mig till någon eller något. Jag har ingen utbildning, men en dröm någonstans om vad jag vill syssla med. Men vägen dit har känts så oklar.

Den här drömmen jag har är att jobba som någon form av terapeut / space holder. Jag vill hålla utrymme för människors emotionella processer. Det känns så starkt och tydligt i hela mig. Känslor är mitt språk. Känslor och energi. Jag älskar att “låsa upp” människor, att lyssna och låta dem komma till sin egen sanning, bara genom att lyssna och vara där med hela mig. 

Helst skulle jag vilja göra detta i form av one on one samtal och gärna en kombination av samtals- och kroppsterapi. Jag vill jobba med hela kroppen för jag tror att svaren ofta sitter i kroppen. Det finns olika terapiformer jag känner mig dragen till, såsom Zen coaching, som jag redan har påbörjat en utbildning inom. Men även EFT (emotional tapping), dearmoring, och mycket annat.

Jag har nog tänkt att om jag bara går de här (själv bekostade) utbildningarna så kommer jag så småningom kunna starta ett eget företag och livnära mig på detta och därför behöver jag ingen traditionell utbildning.

Problemet med den tanken är bara att för att kunna betala för alla de där utbildningarna, som ofta är väldigt dyra, så behöver jag jobba. Mycket. Och just nu känner jag mig begränsad i mitt jobbsökande när jag inte har någon utbildning. De senaste veckorna när jag har sökt jobb här i Malmö så har jag verkligen insett hur lite man betyder på arbetsmarknaden utan utbildning. Jag har känt mig så utanför samhället på nåt sätt. Jag vill komma in.

Här i ligger dock en kluvenhet. Jag tycker inte om hur detta samhället är uppbyggt. I mina ögon är det ett trasigt system på många sätt som går emot människans natur. Vi lever så disconnectade från varandra, från oss själva och planeten. Människor mår så dåligt och allt är bara bakvänt. Och samtidigt så vill jag ju vara en del av samhället för att kunna förändra det inifrån!

Så ja, den senaste tiden har det väckts en längtan i mig. En längtan efter att bli mer VUXEN. Att skaffa mig en utbildning, lite kött på benen liksom. Jag vill tas på allvar av arbetsmarknaden, av samhället. Jag vill komma in i samhället för att kunna vara förändringen jag vill se INIFRÅN. Och då menar jag inte på ett radikalt sätt. Utan bara genom min närvaro. Erbjuda värme och medmänsklighet.

Det känns rätt på nåt sätt. Att också minnas att livet är långt (förhoppningsvis). Jag har tid. Börja i rätt ände. Bygga grunden först och sen vingarna.

Jag vill ha ett jobb. Ett hyfsat välbetalt jobb. Ett enkelt jobb. Med enkelt menar jag att det inte behöver vara något avancerat eller någon tjusig titel. Jag vill bara ha ett vanligt jobb, med fina kollegor, där jag gör ett arbete som känns meningsfullt på något sätt. Något som är människo-relaterat. Jag vill jobba med människor.

Jag är inte akademiskt lagd och jag vill inte spendera flera år med att studera något teoretiskt. Därför har jag börjat kolla lite på yrkesutbildningar. Något som är brett och gör att man kan jobba på många olika arbetsplatser, för jag behöver variation. Det mår jag bra av.

Jag tycker om tanken av att ha ett tryggt och stabilt, mer “vanligt” jobb och låta min passion få växa fram och utvecklas vid sidan om. Då tar det också bort press från det, vilket jag tror är viktigt för en dröm. Att den får växa fritt och blomma ut i sin egen tid.

Detta känns som ett vuxet beslut, på tal om att vara vuxen. Varför då då? Jo, för att för mig handlar nog vuxenhet bl.a. om att tänka framåt, vara långsiktig. Tänka strategiskt och planera för sin framtid.

Jag har levt väldigt mycket i nuet, vilket är härligt, underbart och viktigt! Men det är också en balans. Och ibland krävs det att man tänker framåt och planerar för att komma dit man vill komma.

För mig är vuxen också att ta ansvar för sitt liv och sin ekonomiska situation och att acceptera att vissa saker är som de är. Även om jag inte ställer upp på hur det här samhället ser ut så måste jag acceptera spelreglerna. Man behöver pengar för att klara sig i samhället. Och för att få pengar behöver man jobba. Och för att jobba behöver man oftast (iaf inom det jag vill jobba med) en utbildning.

Det tjänar liksom inte längre att strida emot detta.

Så vi får se var detta landar. Jag har ännu inte landat i någon utbildning, men jag har några funderingar och jag kommer nog söka några stycken till hösten för att säkra mina kort.

Men det känns kul. Jag tycker det känns kul att bli vuxen. I min egen tid och på mitt eget sätt.